Jenny i världen

I detta fall så tog ungarna slut på all min energi och min gudabegåvande pedagogik fanns inte på plats idag.. Jag känner mig totalt slut på allt, mest av allt så känner jag mig sönderstressad. Christine åkte till sjukhus inatt för en liten infektion men det var ingen fara så hon fick åka hem efter en timme och hon mår bra nu. Jag vaknade imorse och nös och vipps så kom näsblodet som var i samma klass som niagrafallen. Då var det Jennys tur att åka till plåsterhuset och efter mycket om och men så fick de stopp på det men jag ville bränna men doktor Amerika tyckte inte det var någon bra idé. Hur mycket jag än försökte förklara att jag har gjort det i Sverige och att det FUNKAR för mig så tyckte han att det var onödigt och det skulle vara dåligt för mig. Jag fick åka hem utan brända blodkärl och inget näsblod så det var ju bra i alla fall.

Imorgon åker vi till Chincoteague, det ligger på atlantkusten precis nedanför Delaware. Vi ska spendera två nätter där och vi ska bland annat ta en båttur och se de vilda hästarna på Assateague Island. Det blir säkert bra, nu ska jag spendera kvällen franför TV:n och OS.

Fick sovmorgon idag, inte för det hjälpte så himla mycket för nu sitter jag ändå här och håller på att somna medans jag väntar på att Zach ska bli klar på hans summpercamp. Jag vet att det inte är så långt kvar tills jag åker men det känns ändå som en halv evighet kvar. Jag har ungarna ikväll för Mark och Christine ska ut och äta middag, men håll ut Jenny du får din sovmorgon om tre veckor!

Jag blev ju kallad "white bitch" för några veckor sen och idag var det dags för en annan händelse, om inte alls lika rolig men men. Jag åkte till poolen med Ben idag och när vi är på väg därifrån så hakar min bikinidel helt plöstligt loss, inte nog med det för det var mitt framför de manliga livvakterna som hade fikarast. Jag kan inte påstå att jag skrattade då och inte nu heller men det kommer nog efter sommaren någon gång, livvakterna skrattade i alla fall fram till att jag gav dom en dödens blick.

Livet rullar annars på som vanligt, igår var jag nere i DC och gick på lite museum och hade en ledig dag. Det var en skön dag i sig förutom att jag inte fick sova ut ordentligt som jag behöver. Tack vare värmen så behöver jag dricka mycket och tack vare vattenmängden så kissar jag ofta, vilket i sin tur betyder nattliga promenader till toaletten. Min gräns går vid klockan fyra för då kan jag inte somna om. Enligt Christine så bör jag prova att ha mina stödstrumpor på en timme innan jag går och lägger mig. Ska testa det ikväll och se om det hjälper...

Här är jag utanför The capitol

Ja, ungefär så ser dagarna ut just nu. Jag kan inte påstå att jag lider men det ska bli skönt att vara ledig imorgon, den dagen ska spenderas nere i DC med air & space museum, library of congress och om jag hinner och har lust national geographics museum :). Tyvärr kunde inte Klaudia hänga då hon jobbar men jag klarar mig nog bra själv i min "andra" hemstad. Jag ska även passa på att ta bilder med nya objektivet så jag har något att förhoppningsvis sätta upp på väggarna i nya lägenheten :).

Jag var på gymmet idag och tränade överkropp och det ska tilläggas att jag trodde armarna skulle ramla av när jag var klar haha.  Jag vet inte men jag har blivit lite nojig eller vad man ska säga men jag vill inte gå upp ett enda kilo i fett under denna sommar och det vore härligt om jag kunde vara i hyffsad form när jag flyttar upp till ume.

Det är konstigt egentligen, vanligtvis så är jag en person som älskar frukost, lunch och middag. Så fort jag kommer hit så förändrats liksom det. Jag äter en banan och en nektarin och dricker lite kaffe på morgonen. Till lunch kan jag trycka i mig en liten macka med skinka och en banan (om jag ens äter lunch), men jag äter faktiskt middag (om en inte i närheten av de portionerna jag äter i Sverige). Trots detta lyckas jag träna 5 dagar i veckan. Det är inte så att maten är äcklig på något sätt men jag är bara inte hungrig. Det kan ha att göra med den totala avsaknaden av färskpotatis, burkskinka och beanais i det här landet :P.

Ok, jag är tillbaka i USA efter tre år i hemmabasen Sverige. Känns väldigt främmande men ändå bekant att sätta sig och skriva på bloggen igen.

Jag ska vara hos familjen hela sommaren och har avrit här i en månad redan. Vad har hänt? Lite allt möjligt... En stor storm med orkanstyrka drog fram och tog död på allt som hade med elektricitet att göra, men vad gör väl det när man är i Florida under tiden? Ungarna har utvecklats något enromt sen jag avslutade mitt au pair år. Kate ska börja sista året på High School och har under sommaren åkt på lite besök till olika universitet bland annat Yale. Zach är nu tretton år gammal och ska fylla fjorton om tre veckor. Han är väl som vilken tonåring som helst fast ändå inte. Han är pubertal som få och testar ens tålamod med jämna mellanrum, samtidigt som han är den charmigaste killen på jorden. Han har blivit så självständig och har nu mobiltelefon och cyklar runt kvarteret varje dag. Det är en enorm bedrift då han lärde sig att cykla när jag var här. Ben  som nu är hela 12 år gammal är mycket mer "med i matchen" socialt sätt, han pratar mer och leker mer med andra än när jag var här.
Jag tycker det självklart är helt fantastiskt hur ungarna har växt och utvecklats samtidigt som jag kan önska att dom fortfarande var 14, 10 och 8 år gamla.

Det känns fantastiskt att vara tillbaka i gamla hederliga Vienna samtidigt som det är lite jobbigt utan att vara en hundraprocentig del av au pair livet igen. Jag hänger med en tjej som jag fick kontakt med genom Fowlers gamla au pair. Tjejen heter Klaudia och kommer från Tyskland och är en riktigt rolig tjej. Annars så kör jag pojkarna till deras kollon, tränar och "njuter" av den amerikanska trafiken. Det har varit sjukt varmt den senaste tiden, runt 40 grader varje dag och runt 90 % luftfuktighet. Det är ju tur att man lärt sig receptet för ORS...

Idag var första gången jag har varit på Katies på tre år. Det var kul att komma tillbaka och se att det ser exakt lika dant ut som det gjorde då förutom konsten på väggarna som dom ändrar på med jämna mellanrum då det är till salu.

Jag avslutar detta inlägg med bilder från Katies och Great Falls farmersmarket




Fina auberginer i Great Falls


Undrar hur de gör för att få lökarna så stora i detta land? Jaja, schyssta lökar är det iaf!