Jenny i världen

Ok, vart i San Fran i tva dagar nu, touren borjar imorgon bitti. Cheesecake and Cupcake went prisontour forsta dagen, forst via San Quentin (ni som kan metallica fattar) sen till Alcatraz. Alcatraz var jattehaftigt men kan inte gjort nagot storre intryck pa oss for vi disskuterade hur svart det kunde var att sno turistkortet som dom tog innan man gick pa baten. Idag har vi gatt over golden gatebron, vi gick upp pa en kulle innan som hade en sjukt bra oversikt over bron. Kandes som man var mitt i ett vykort, sjukt vackert. Sen gick vi till lilla Japan som lag mitt ine i golden gate park. Vi besokte ocksa Height street, dar alla hippies befann sig under 60-talet. Riktigt ballt stalle med manga bra skivaffarer.

Jag och Matilda har hittat en bra bantningskur, ga i San Francisco's backar och spara pengar i form av att ata lite. Jag borjar marka skillnad redan nu ;). Jag har svart att slappna av, jag sover gott och sa men jag har inte haft semester pa ett ar.

Jaja imorgon borjar det, sova i talt, kissa i buskar, ligga sked, njuta av semestern och JOBBA PA SOLBRANNAN :D.

Ska se nar jag far tillgang till en dator igen. See ya soon aligator

Ja om ett dygn befinner jag mig i San Fran. Nu är rummet renstädat och det enda som står kvar på golvet är två soppåsar. Fast klockan är sent på kvällen och jag inte har sovit ordentligt på länge så kan jag inte låta bli att vandra av och an i "mitt" rum. Jag har inte gråtit mycket under dom här dagarna. Det känns konstigt på något sätt, varför har jag inte gråtit? Det är ju väldigt självklart att man ska gråta efter ett år här. Jag är nog så stressad och utmattad så jag har nog inga tårar på lager just nu. Jag kommer tillbaka hit i september i för sig så jag kan spara mina tårar tills dess. 

Natten har varit fruktansvärd, fick väl ca 4 timmar sömn. Jag gick och la mig strax efter kl 22 och kl 00.30 gav jag upp och gick upp och tog benadryl (allergimedicin som man blir sömnig av). Det hjälpte mig att somna sen var jag vaken från och till. Det är så himla mycket som ska göras nu:

Ja, jag som trodde jag hade sagt adjö till tysons, ack så fel jag hade. Idag var det nämligen dags för Kate att göra lite "back-to-school-shopping". Det kan ju för många låta som en riktig fröjd. Ta mammas kreditkort och shoppa loss lite. Inte för Kate inte, hon är inte så mycket för shopping, och hon gillar INTE jeans. Det har jag ändrat på efter tre timmar effektiv shopping. Det blev 2 jeans, 6 tröjor och 2 par jeansshorts. Inte illa, Christine var väldigt stolt över mig som lyckats klä hennes dotter i jeans. 

När jag lämnade mina älskade föräldrar på arlanda så hade jag en tanke i huvudet "Jag ger det en vecka sen åker jag hem". Så blev det ju inte riktigt, jag träffade jättebra människor och vi satt vid gaten och delade med oss av våra känslor. Väl framme på au pairskolan så gick allt jättesnabbt. Helt plötsligt när vi är ute och går på kvällen så upplyser Patrik alla om att vi har varit vakna i 24 timmar. Det kändes ju inte riktigt som 24 timmar om jag ska vara ärlig. det var mer som en kittlande känsla nere i maggropen att det är nu min resa börjar. Hur kommer detta förändra mitt liv? Kommer jag att överleva utan den svenska tryggheten i huset i Järfälla? Många frågor som jag ville ha svar på. Jag fick några svar på au pairskolan gällande maten och privatlivet. Regel nummer 1:

Ja, just nu så börjar jag packa ner mitt rum mer och mer. Som ni vet så har jag lite brist på väskor, så jag packar ner sakerna i lådor. Jag tänkte få det mesta nerpackat till Matilda kommer så är det bara att föra över i en resväska sen. Det är många saker man hittar när man städar, så många minnen. Jag hittade bland annat bilder på ett rött hav av hockeyfantaster (matchen mellan rangers och caps). Det måste du väl komma ihåg Sara? Eller skivan från lucia i NY, sjukaste och roligaste och kallaste resa jag varit på :).

Och hej till ett till par sneakers som ska få plats i packningen haha. Man kan ju inte bara säga hej då till ett av USA:s bästa shoppingcenter utan att köpa något. Jag har slaviskt följt min lista på saker jag ska köpa innan jag åker och på den listan står det "ett till par sneakers". Idag hittade jag dom på Urban Outfitters, jag har ett par silver sedan tidigare men inga guld. Anledningen till varför jag var så "illa" tvungen att köpa dessa coolingar var dels för att dom är så snygga och dels för dom råkade vara på rea...

Idag var jag hos Juli (a.k.a Juliana) och hjälpte henne packa samtidigt som jag sa hej då. Det var bra att hjälpa henne packa för då kände jag motivation själv att packa. Det första jag gjorde när jag kom hem var att packa den stora väskan. Det tog mindre än halva garderoben för att fylla den. Ännu ett tecken på att jag kanske måste köpa en ny resväska, jag följde ju med Juli till TJ Max så hon kunde köpa en ny resväska. 

Ja, då fick jag äntligen göra något med BARA Kate. Vi gick och såg Harry Potter 6, som vi har sagt att vi ska se i en månad. När jag beställde biljetterna i luckan så frågade tjejen hur gammal jag var. Jag kollade på henne som hon var en idiot, och svarade därefter "Eh, jag är 21". Här är Harry Potter-filmen från 13 och uppåt. Jag kan hantera en sådan situation när det är filmer från 16 och uppåt men 13? Kom igen!!

När pojkarna, Christine och Mark åker till Outerbanks så stannar jag hemma med Kate för hon kom nämligen in i volleyboll laget. 

Jag såg en jättebra film här om dagen:

efter er båda!!!!!!!!!!!

Nu kommer Matilda, ryggan är inköpt, touren är betald. Wohooooooooooo!!! Fasen va kul vi ska ha!!

Jag har nu varit vaken i 15,5 timmar. Det som förvånar mig mest är jag har inte sovit en enda blund under dagen och jag är fortfarande hyffsat pigg. Jag försökte men jag kunde inte. Jag hoppas att Ben sover hela natten, jag är lite orolig för att han somnade innan kl 19. Imorgon ska jag prata med Melanie (den nya au pairen) på skype. Jag vill ge henne så många råd som jag bara kan innan jag åker. Det känns som det är min plikt på något sätt...

Nej, Ben inte klockan 4.30 på morgonen. Nu är klockan 7 på morgonen och jag har varit vaken i 2,5 timmar. Jag känner mig inte sådär jättetrött men det kommer nog. Annars så gick natten bra, det var någon som ringde vid kl 1 men Ben sov ganska bra måste jag säga.

Det är vad Ben sa till mig idag, jag var drottningen av San Diego och han var prinsen. På måndag är det bara två veckor kvar och under tiden här så har jag haft mardrömmar som har handlat om resväskor. Imorgon åker vi hem till Virginia igen och sen kommer det gå undan. Jag har en plan i alla fall, nu gäller det bara att följa den. Imorgon är det party på kvällen för Nanna fyller 21 och Juliana ska snart åka. Jag vet inte hur jag ska orka för vi kommer hem vid åtta på kvällen. Jag ska göra mitt bästa. 

Jag skrev i förra inlägget att jag inte ville köpa en keps, och det har jag inte gjort heller. Jag har nämligen fått en keps. Jag var nere på stranden idag och surfade lite (eller försökte att surfa). Då kom det fram en tjej och frågade om jag hade hört talas om surfskolan "Surf Divas". Det hade jag inte, men om jag tog med mig en flyer (som hon gav mig) och kom in till skolan/affären så skulle jag få en t-shirt eller en keps. Vad gjorde Jensan senare idag? Jo hon gick till "Surf Divas huvudkvarter och gav tjejen i kassan flyern och hon gav mig en gratis keps, Voila! Det kallar jag en bra deal. Här kommer en bra deal för er hemma i Sverige, nämligen bildbevis!

Ja nu går det undan. Jag kom precis hem från stranden där jag satt ensam och kollade på solnedgången. Jag tänkte på allt möjligt, hur det skulle bli när jag kommer tillbaka till San Diego, vad jag saknar i Sverige, vad jag kommer att sakna här osv. Allt närmar sig verkligen nu. Allting är mixade känslor, jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen. Jag går runt och är förvirrad. Idag hade jag ledigt på morgonen så värdfamiljen släppte av mig i downtown La Jolla (där vi bor). Det första jag gjorde var att sticka till Starbucks och köpa min mugg. Efter det visste jag inte vad jag skulle göra, jag kände en saknad efter min värdfamilj så jag stack till stranden och hängde med dom istället för att "njuta" av min egentid. Jag tycker ändå att det är skönt att vara här i San Diego. Jag slipper liksom att se min resväska som jag håller på att packa och alla saker där omkring. 

Nu, ca 12 år efteråt så förstår jag varför pappa inte tyckte om att ta mig och brorsan till Gröna Lund när vi var små. 6 timmar på legoland tar ganska mycket kraft av en. Vi gick och vi gick, det var varmt och massor av folk. Efter två timmar så kände jag mig helt färdig, Mark var färdig efter ca 10 minuter.

LA ni märke på hur mycket piggare jag ser ut på bilden med muggen om man jämför inlägget innan det. Haha jag ser nästan ut som jag är sövd där :P.

Så länge var Mark vaken igår. Först jobbade han natt från kl 18 till 8 sen var han vaken hela resan till San Diego. Jag måste säga att han var på förvånansvärt bra humör efter den resan. Nu har jag varit här i nästan 24 timmar och jag älskar det. Ni har hört en del snack om starbucksmuggarna. För er som är nyfikna så kommer här en bild på mig och Dallaskoppen.