Mindre än 24 timmar
Ja om ett dygn befinner jag mig i San Fran. Nu är rummet renstädat och det enda som står kvar på golvet är två soppåsar. Fast klockan är sent på kvällen och jag inte har sovit ordentligt på länge så kan jag inte låta bli att vandra av och an i "mitt" rum. Jag har inte gråtit mycket under dom här dagarna. Det känns konstigt på något sätt, varför har jag inte gråtit? Det är ju väldigt självklart att man ska gråta efter ett år här. Jag är nog så stressad och utmattad så jag har nog inga tårar på lager just nu. Jag kommer tillbaka hit i september i för sig så jag kan spara mina tårar tills dess.
Hur känns det att vara Jenny Persson just nu då? Inte ens Jenny Persson själv kan svara på det. Jag ser fram emot att åka på semester, det är sjukt kul att Matilda är här, lite overkligt men skitkul.
Hur känns det att inte vara au pair längre? Det känns tråkigt, känns lite som det är något jag har varit otroligt duktig på. Känns som det är den första saken i mitt liv som jag har varit otroligt bra på. Jag kommer sakna ungarna och hela familjen otroligt mycket, vet inte hur tomt det kommer att bli utan dom men tomt kommer det att bli.
Jag skrev precis klart brevet till Melanie. Jag hoppas verkligen att hon ska trivas. Hur kan man inte trivas i denna familj? Det är väldigt svårt. Ett exempel, idag kom Zach ner med kallingarna, bak och fram OCH ut och in. Jag menar, hur kan man inte trivas?
Detta år har varit det bästa och det svåraste året i hela mitt liv. Svårt, hur menar jag då? Jo, jag har fått kämpa många gånger för att hålla mig själv ihop så jag inte ska spricka. Jag har fått kämpa mot hemlängtan och se mina bästa vänner bli hemskickade. Jag har fått kämpa mot ensamhet och tårar många gånger.
Bästa året i mitt liv. Jag gick ifrån mina föräldrar på Arlanda som en liten chiuaua med svansen mellan benen och kommer hem som en grand danois med svansen viftandes högt och stolt. Jag har vuxit enormt mycket på det här året och jag känner mig så otroligt trygg i mig själv. Jag vet verkligen vad jag vill nu och jag ser till att inget kommer i min väg.
Med mycket hjälp av Matilda så blev rummet och väskorna färdigpackade. Det luktar övervikt men det är skit samma.
Jag ska försöka uppdatera när jag får tag i en dator. Ha det så bra allihopa så ses vi om en månad.
Puss och kram till alla som har följt bloggen och mitt liv under det här året. Tack för all support och goa kommentarer.
Kommentarer
Postat av: mamma
ha en underbar och jätterolig resa. Ta hand om dig.Glöm inte bort att njuta av varje sekund du har kvar!!!!
Postat av: Anonym
Ha en jättebra resa nu! :) och jag ser fram emot att träffa the new and improved Jenny, om man får säga så, när hon kommer hem :P
Postat av: Michan
Åh girl. Ha det uuuuunderbart bra, du ska bara veta hur avundsjuk jag är. Jag har ju börjat skolan och tjafs...Har min första tenta i samma veva som du kommer hem. Kram kram kram kram
Trackback
