En lektion i hur man åker rulltrappa...

Ja, en sån lektion kan man faktiskt få här. Jag och Matilda åkte ner till DC i det fina vårvädret och fick höra en röst på metrostationen om hur man skulle stå, gå och hålla när man åker rulltrappa. Så bara så ni vet så ska man stå rakt på höger sida, hålla i handtaget, hålla alla väskor och påsar i handen och se till att ens skosnören är knutna. Jag och Matilda höll på att garva ihjäl oss när vi hörde det. 
Väl nere i DC så pratade vi mest om hennes flytt. Om hon byter familj kan vi fortfarande åka till New Orleans, om hon åker hem till Kalmar så ska hon försöka komma hit i september. Jag är så kluven, vad ska jag göra utan henne? Vi har samma intressen, samma musiksmak och samma attityd till livet. Om min svenska är lite knackig nu så vette fasen hur det ska gå om hon flyttar. Jag pratar ju engelska hela dagarna här, jag gör allt på engelska. Jag pratar, sover, äter, tänker. Ja, jag gör fasen allt på svenska. 
Vi diskuterade inte bara hennes flytt utan också om svenskarnas versus amerikanernas temperament och syn på livet. Jag sa till Christine för ett tag sen att jag har mina perioder då jag känner mig lite nere och lite deppad. Hon verkade inte förstå vad jag menade så jag förklarade det för Matilda, hon förstod (såklart :)). Vi kom fram till att amerikanerna också känner sig nere och deppade ibland men dom döljer sig med sitt "It´s fine and everyone is so freaking bright and shiny". Vi svenskar å andra sidan döljer inte våran deppade sida så bra, vi säger oftast att vi inte har en sån bra dag, vi klagar osv. 

Just nu längtar jag efter mina kära föräldrar och min kära storebror. Vad kul det ska bli och se er, synd att Rasmus inte kunde komma. Jag hoppas bara att han känner igen sin lillasyster när hon kommer hem från det stora landet i väst. Jag hoppas också att mammsen och pappsen känner igen sin dotter när hon kommer och möter dom på DC:s tågstation 10:e april. 
Jag ska passa på att gratta Matilda till hennes flytt till NY. Det är ju inte DC, men det är bättre än västkusten :). 
Jensan kommel sakna sin lilla loliga lompis :P. Här kommer lite bilder från vår störda bussresa till NY i december haha.


- Störda, vi två?
- Vänta ska tänka lite..


Jaaaaa, som f--------------n!!

Se vad som kan hända med en när man jobbar med barn hahaha :P

Puss och kram

Kommentarer
Postat av: din smörgåstårta

de basta e att du forst gor allt pa engelska o sen ater, sover, tanker o pratar du pa svenska. du har ju iaf de underbara bokstaverna a(med ring over) a(med prickar over) och o(med prickar over) pa din dator. I miss them!!! jag far sitta o klippa o klistra om de ser lustigt ut utan dem.

och jag e ju (nastan) akta kalmarit, sa de e klart att jag klagar o sager "de gau inte". De ligger helt enkelt i min natur ;) och aven om du gatt upp sisadar 15 kilo sen du kom hit sa tror jag din mamma o pappa anda kommer kanna igen dig pa din roda kaluffs, hehe. och sa e de inte att jobba med barn som gor att min blir san som bilderna (jag vill ha dem btw), det beror pa att man blir som man umgas, och jag har helt enkelt umgatts for mycket med 08or... jag kan stalla upp pa att prata i telefon mkt me dig sa dina foraldrar kan forsta dig nar de kommer (de e nog mer oroande an ditt utseende) love ya "koppkakan"

2009-02-10 @ 01:24:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0